"Om Gud är astronom, så är Ethos det vidvinkel-okular som han använder" sade amatörastronomen och okularspecialisten Rodger Gordon* efter att ha använt ett av de första Ethosokularen.
Det speciella med Ethos är att de levererar ett (skenbart) synfält på enorma 100º. Det finns oerhört mycket skrivet om Ethos-okularen i tidningsartiklar, bloggar och diskussionsgrupper så vi skall inte uppta någon särskild plats för detta. Det är bara att googla; eller läsa något av allt det som skrivits, på Tele Vues egen Ethos-sida.
Vi kan dock försöka sammanfatta ursprunget till Ethos-serien, genom att citera Tele Vues grundare och Al Nagler och hans filosofi bakom extrema vidvinkelokular (fritt översatt):
Vid deep-sky-observation av stjärnfält, öppna och klotformiga stjärnhopar, nebulosor och galaxer: välj den högsta förstoring som ramar in objektet, så länge som himmelsbakgrunden inte blir helt svart och atmosfären inte minskar upplösningen. Den mindre utgångspupillen möjliggör en mörkare himmelsbakgrund vilket ger större kontrast mot stjärnorna, samtidigt som den högre förstoringen avslöjar mer detaljer i objekt med utsträckning [ej stjärnor]. Att använda okular med större skenbart synfält maximerar observationsupplevelsen. Detta resulterar i vad jag kallar Majestätiska Faktorn, dvs kombinationen av kontrast, förstoring och synfält. - Al Nagler |
*Rodger Gordon var t.ex. en av de amatörastronomer som i början av 1960-talet upptäckte att Venus' atmosfär snurrar ett varv på fyra dygn. Denna "upptäckt" förnekades och häcklades i många år av professionella astronomer. T.o.m. den närmast helgonförklarade Carl Sagan sade: "The four-day rotation is theoretically impossible, and shows how foolish the work of the inexperienced amateur can be". År 1974 upptäckte Nasa med hjälp av rymdsonden Mariner 10 att amatörastronomerna hade rätt; Venus atmosfär roterar ett varv på 4 dygn!





