Fig.1 Optisk strålgång i Cassegrain med Nasmyth-fokus (Bild: Claes Tunälv)	Fig. 2 Författarens Nasmyth-Cassegrain (Foto: Henrik Ställ)

Bilden ovan visar principen av ett Cassegrain-teleskop med sk Nasmyth-fokus. Det är alltså ett Cassegrainteleskop, där man istället för att leda ljuset ut genom ett hål i primärspegel, tar ut ljuset med en diagonalspegel i teleskopets sida (som på ett Newtonteleskop).

Mitt teleskop har alltså en primärspegel med 118mm diameter och brännvidden är 434mm, vilket ger ett fokalförhållande på 3,7. Men när ljuset reflekteras i den 35mm konvexa sekundärspegeln minskar utgångsvinkeln med en faktor 3,4, vilket gör att teleskopets faktiska brännvidd blir cirka 1460mm (f/12,5).

Anledningen till att jag gjorde denna optiska konstruktion var för att få ett kompakt och lätt teleskop med en relativt lång brännvidd. För att inte behöva borra ett hål genom primärspegeln så valde jag att sätta en diagonalspegel framför primärspegeln. Då får man Nasmythfokus i bakre delen av teleskoptuben inte så långt från tyngdpunkten. Denna placering ger en bekväm observationsställning i de flesta positioner på stjärnhimlen. Det är också enkelt att rikta in teleskopet eftersom man står bakom teleskopet när man observerar.

För att kunna använda instrumentet i dagsljus så har jag varit tvungen att avskärma ströljus kring Cassegrainspegeln och diagonalspegeln. Denna avskärmning är "avsevärd", ungefär 45 procent av spegeldiametern (20% av ytan) och ger förstås ökad diffraktion och lite extra ljusbortfall. Eftersom jag avskärmade för ströljus i efterhand så blev det tre extra spindelben för den avskärmning som sitter framför diagonalspegeln. Dessa spindelben skulle ha kunnat användas för att hålla diagonalspegeln också om man får vara efterklok. Då ljuset passerar dessa spindelben två ggr så skulle det vara mycket att vinna om man byggde bort tre av dem.

Anpassning till Nexstar SLT

Fig 3. Laxstjärtsmontering (dovetail) specialgjord att passa Nexstar 60 SLT.

För att montera Nasmyth-Cassegrain-tuben på Nexstar SLT-monteringen behövdes några anpassningar göras. Nexstar SLT-teleskopen har en liten kåpa i plast som sluter om teleskoptuberna för att hindra att damm och smuts kommer in i lagren. Denna kåpa behövde modifieras lite grann för att passa tuben. I huvudsak gjorde fästet på tuben så att det skulle passa utan större ingrepp i monteringen.
En laxstjärt (dovetail) gjordes i plywood och denna monterade jag på en plåt av aluminium som jag bockade till (se fotografiet till höger).


Test av det färdiga teleskopet
Redan när teleskopet kom testade jag det med den medföljande 60mm refraktortuben. Använde "auto Two Star"-metoden som gick fortast och riktade in på Vega o Betelgeuse. Provade sedan på månen och några stjärnor, och de låg då halvvägs ut mot kanten av okularet. Med mitt tilltänkta teleskop som har ca 1 grad synfält så är det nästan utanför. Återgick till Betelgeuse och den låg också lite vid sidan av, så jag gjorde en kalibrering mot Betelgeuse och sedan en mot Vega som också låg lite ocentrerat. När jag därefter testade på några stjärnor låg de nästan mitt i prick av synfältet - jag blev riktigt imponerad. Sen kom molnen och då var det bara att packa ihop.

Jag har använt Nasmyth-Cassegrain på Nexstar SLT vid två tillfällen, dels innan och dels efter det att jag har laddat hem och uppdaterat handkontrollen med den senaste programvaran från Celestron (version 4.12). Teleskopet placerades på balkongen med en ganska begränsad del av stjärnhimmel synlig. Träd och balkongtaket begränsar antalet starka stjärnor men med den nya uppdateringen så fungerade SkyAlign bättre än tidigare. Första försöket misslyckades då jag använde stjärnor alldeles för nära varandra, andra försöket blev ok. Innan uppdateringen så var det här betydligt svårare.

Alla fem till sex objekt som jag styrde teleskopet till hamnade nästan mitt i synfältet som är cirka en grad, riktigt bra måste jag säga. Lämnade sedan teleskopet en timme för att sen gå ut och styra till samma objekt en gång till. Nu hamnade inte objekten lika nära mitten av synfältet som tidigare men det var helt ok. 

Nu senast då jag testade SLT-teleskopstyrningen, riktade jag teleskopet mot dubbelstjärnorna 1 o 2 Epsilon Lyra. Jag kunde se båda dubbelstjärnorna (146 ggr förstoring) trots störande diffraktion och där går nog gränsen för teleskopet. Det är ca 2 ggr större än den teoretiska gräns, ca 1,2 bågsek, som teleskopet kan klara så man får väl vara nöjd.

Teleskopets mekanik och uppförande
Infästningen som jag gjorde för att teleskopet skulle passa Nexstar SLT-monteringen blev bra. Trots att balkonggolvet av trä inte är det stummaste underlaget så var stativet ganska vibrationsfritt och när man kikade i okularet så var stjärnorna stilla utan vibrationer. Stöter man teleskopet i sidan så dör vibrationerna ut efter tre-fyra sekunder, en vertikal stöt vibrerade betydligt mindre. Teleskopbenen var bara till hälften utdragna vid testtillfället. Med teleskopbenen fullt utdragna inomhus på ett slätt golv så är stativet slingrigare än om det står ute på marken då benen inte glider mot underlaget. Jag har försiktigt dragit åt samtliga skruvar i stativet och då blev det betydligt bättre.

Hittills har jag drivit teleskopet med 8st 2600 mAh Nimh-batterier som sätts i teleskopmonteringen. De har fungerat att använda åtminstonde en kväll plus lite torrövning inomhus. De var ungefär halvurladdade så de borde räcka till två kvällar.

Om du som läsare har frågor kring teleskopet eller monteríngen är du välkommen att skicka ett email till: h.stall@glocalnet.net
Henrik