Baader Planetariums 8-24mm Hyperion zoom-okular finns äntligen i lager. Den höga optiska kvaliteten i kombinationen med mångsidigheten med olika adaptrar och möjlighet att t.ex. ansluta såväl digitala system- som kompaktkameror har gjort okularet till Rymdbutikens mest populära okular. När Baader Planetariums lager tömdes sent i höstas (2009) fick kunderna vänta tills den nya generationen - Mark III - skulle börja levereras i början av 2010. Men det dröjde längre än så; inte förrän i början av juli 2010 kunde de första okularen i den nya generationen levereras. Den kund hos Rymdbutiken som fått vänta längst, hade stått i kö sedan den 7 december 2009!

Direkt efter att Baader Planetarium meddelat att Hyperion-zoomen nu åter börjat levereras, fick de dock berätta att den första leveransen redan var slut. På forum och bloggar på webben har amatörastronomer besviket kunna berätta att just deras leverantör inte fått någon leverans. I förra veckan ringde t.o.m. en kund till Rymdbutiken och frågade om "det verkligen är sant att ni har Mark III Hyperion Zoom i lager?" "-De är ju slut överallt!"

Det var lite roligt. Han hastade till Rymdbutiken och glädjer sig nu åt sitt nya okular. Det är lite fascinerande att ett teleskoptillbehör kan väcka så mycket känslor och glädje. Nästan som när en ny generation Sony Playstation eller Apple Iphone släpps på marknaden. :)

Okularet har genomgått en rad förfiningar i såväl optisk och mekanisk kvalitet, liksom ergonomiska förbättringar och ännu bättre antireflexbehandling. Okularet levereras dessutom med adaptrar för att direkt kunna användas på Zeiss Diascope tubkikare och bl.a. Celestron Ultima tubkikare.

Här finns Hyperion Zoom Mark III i Rymdbutikens webshop. 

Rymdbutiken har öppet i sommar, men kan ha lite varierande öppettider i den fysiska butiken under juli. Så ring gärna först innan du företar en långresa till Göteborg.

Vare sig du arbetar, har semester eller gör något annat så önskas du en skön sommar. Ta vara på dig och älska livet (och universum och allting):

Genom att studera Vintergatans följeslagare - de klotformiga stjärnhoparna - har forskare slutit sig till att Vintergatan gick från en slät form till klumpig (ojämn) på några få hundra miljoner år.

De klotformiga stjärnhoparna bildades i Vintergatans barndom och ligger utspridda utanför galaxens armar. Vi känner till 147 klotformiga stjärnhopar och varje innehåller upp till flera hundra tusen stjärnor. Eftersom stjärnhoparna är så gamla bär de i sitt innehåll och utförande spår av vår galax barndom och genom att studera dem tror sig ett team forskare ha kommit närmare förståelsen för hur vår galax Vintergatan formades. Innan Vintergatan fick sin nuvarande form, med sina miljarder stjärnor samlade i dels galaxens mitt och i galaxarmarna, var den en "proto-galax" med i huvudsak väte. Tack vare gravitationskraften drog sig gasmolnet samman och kollapsade till slut i stjärnor. I protogalaxens ytterkant formades samtidigt de klotformiga stjärnhoparna.

M80 - klotformig stjärnhop i Skorpionen. 28.000 ljusårs avstånd. Foto: Hubbleteleskopet. Läs mer om just detta fotografi här. 

Den kollapsande protogalaxen och stjärnhoparna påverkade varandra och genom att studera dagens galaxhopar tror forskarteamet att formandet av Vintergatan - från en "jämn" gassamling till en mer ojämn (övers. clumpy) form måste ha gått tämligen snabbt; på några få hundra miljoner år.

Läs mer om studien på RAS (Royal Astronomical Societies) hemsida. 

Ljusets väg (The Path of Light) är en film i 2 delar om Celestrons historia. Via intervjuer med Celestrons nuvarande och tidigare medarbetare, inklusive grundaren Tom Johnson, får vi följa Celestrons och Schmidt-Cassegrainteleskopens historia. Denna fascinerande utveckling speglas i astronomins och rymdteknologins utveckling från 1960-talet och framåt. Mycket nöje:

På kvällskvisten den 2 mars kom ett lite försynt email av Jonas Grinde, nybliven amatörastronom. Bifogat fanns 6 astrofotografier. Jonas berättar att han under det senaste året blivit nyfiken på astrofotografering och i höstas köpt sitt första teleskop; en Skywatcher Explorer-190MN EQ6 Pro SynScan. Ett minst sagt häftigt instrument för att vara ett första teleskop.

Jonas berättar att han fick upp ögonen för astrofotografering när han bläddrade bland astrobilder i ett fotoforum. Sedan ett par år tillbaka har han engagerat sig i fotografering av extremsporter och på så vis blivit allmänt fotointresserad och kunnig. Man måste nog säga att extremsporter och astronomi ligger i var sin ände av ett continuum av möjliga intressen. Men detta är inget motsatsförhållande för Jonas; ty intresset för rymden har han haft hela livet.

Genom att läsa diskussionsgrupper, titta på fotografier och plocka upp tips har Jonas på egen hand börjat sin resa inom astrofotograferingen. Han berättar att hans kunskaper i bildbehandling av astrofotografier var basala i början och att detta är något som han lärt sig genom övning och att ta del av andras arbetssätt.

Jonas började fotografera tämligen omedelbart efter att han fått teleskopet levererat och att det mest har varit vädret och stundtals hög arbetsbelastning som hållit honom borta från ännu fler nätter med teleskopet. De första fotografierna i bildserien han skickade har han bildbehandlat  först på senare tid; efter att ha lärt sig mer om hur Photoshop bäst används för astrofoto. I början var fotografierna dessutom oguidade, men han har på senare tid skaffat sig guidningsutrustning och när vädret tillåter, ser fram emot ännu bättre bilder.

Gemensamt för de fotografier som vi lagt upp under Kundfotografier, är hans kamera Canon Eos 50D och EQ6 Pro SynScan-monteringen. Beroende på motiv används antingen Maksutov-Newton-tuben Explorer-190MN eller Canonobjektivet EF 100-400mm.

Jonas rubricerade emailet med astrofotografierna med "Resultat från nybörjare"; så det är väl bara att spänna fast säkerhetsbältet och se fram emot vad som komma skall när han lämnat nybörjarstadiet! 

Så var det dags för årets bokrea och möjligheten att göra fynd. I år finns det åtminstone några böcker som är av intresse för oss amatörastronomer. Själva rean startar inte förrän den 25 februari, men hos internetboklådorna kan man förbeställa för att vara säker på att få ett exemplar. Populära böcker brukar ta slut snabbt efter rean så det är en god idé att förbeställa.

Astronomi
av Ian Ridpath 

För det första finns Ian Ridpaths bok Astronomi med i bokrean. Det är en handbok för nybörjare till lite mer erfarna nybörjare. Innehåller observationstips, kartor och guider för att hitta på stjärnhimlen. Boken är på 300 sidor, häftad och ingår i Egmonts serie Allt du behöver veta. Normalpriset på webboklådorna är över 200:-, så man kan nog räkna med att den ligger kring 300:- i den vanliga bokhandeln. På bokrean säljs den för mellan 89:- och 102:- hos de tre större handlarna på nätet. Här är priserna som vi har hittat (klicka så hamnar du hos respektive boklåda)

CDON: 89:-
Adlibris: 99:-
Bokus: 102:-

Astronomisk Uppslagsbok
av 

Astronomisk uppslagsbok är en trevlig bok som man både kan sitta och läsa i för skoj skull och använda för att snabbt slå upp upp något ord eller fenomen som man funderar över.

Boken har recenserats lite varstans och här refererar vi till Föreningen Vetenskap och Folkbildning, Lokalavdelningen Trestad som skriver: "I den här boken inleds kunskapsresan med "AAK" (Alingsås Astronomiklubb) och den avslutas med ”övre kulmination”. Däremellan finns en stor mängd intressanta fakta av olika slag. Man kan läsa om så skilda företeelser som aberration, Apolloprojektet, astrobiologi, Tycho Brahe, Cassiopeia, decelerationsparametern, Enckes komet, flygande tefat, gammablixt, katastrofteorin, Mars, Stjärnbilden Oxen, norrsken, Pythagoras, solförmörkelse, svarta hål, teleskop, UFO, Vintergatan och mycket, mycket mer!"

Även Astronomisk Uppslagsbok brukar ligga på över 200:- i den vanliga bokhandeln, så för 79:- är det en fullträff. 

CDON: 79:-
Bokus: 102:-

Det är enastående vilka möjligheter som finns att fotografera planeterna med dagens moderna teknik. Raimo Niemi skickade in ett vackert fotografi taget på Jupiter i augusti fjol. Han har använt sig av Philips webkamera Toucam Pro II, en 2x barlowlins, några filter och ett Celestron C8-SGT. Av 300 bilder som tagits i webfilmsekevensen har han plockat ut de 200 bästa bilderna och lagt ihop dem med Registax 5 (ett sk stackningsprogram). Med bara lite bildbehandling blir fotografiet så här bra.

För större bild och fler fotografier av svenska amatörastronomer, se Rymdbutikens Kundfotografier. 

Att det finns vatten på saturnus måne Enceladus är känt, men nya studier ger belägg för ett ett underjordiskt hav. Den amerikanska rymdsonden Cassini passerar regelbundet Saturnus måne Enceladus och redan 2007/2008 kunde man fotografera jet-kaskader av bl.a. ispartiklar och vattenånga (se denna länk till Nasa). Jetstrålarna kommer från minst 8 olika ställen i ett "tigerrandigt område".

Senast har man upptäck negativt laddade vattenmolekyler i Enceladus atmosfär. På jorden finns sådana joner främst där vatten är i rörelse, exempelvis i vattenfall och i starka vågbrytningar på havet.

Enceladus yta med dalar och berg, sprickor och kanaler vittnar om en hög geologisk aktivitet (se bilden nedan). Aktiviteten är speciellt hög i närheten av den södra polen, där även det tigerrandiga området finns (konstgjort markerat i blått på bilden nedan).

"Vi har funnit vattenmolekyler med extra elektroner", förklarar Andrew Coates från University College London's Mullard Space Science Laboratory i en intervju med BBC News. Det finns två sätt som dessa kan ha lagts till, antingen via plasmaomgivningen eller via friktionen som uppstår när vattnet sprutar ur som jetströmmar (som när man gnider en ballong mot håret och ballongen får en negativ laddning så att den kan fastna i taket).

Cassini har redan upptäckt natrium i vattenplymerna - något man på jorden finner i vatten som har varit i kontakt med stenar och berg en längre tid. De senaste observationerna har gjorts med Cassini plasma spectrometer (Caps).

"Det är ingen överraskning att det finns vatten på Enceladus, men dessa kortlivade joner är ett extra bevis för att att det finns vatten under ytan, och där det finns vatten, kol och energi där finns också huvudingredienserna för liv", säger Dr Coates till BBC News.

Läs mer hos BBC News och tidskriften Discover. Bild från Nasa/JPL

Hubbleteleskopet har fångat en trolig krock mellan två asteroider i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. De krockande asteroiderna lämnar en lång svans av material efter sig.

Forskare har länge misstänkt att asteroiderna i bältet sakta bryts ned genom krockar. Det är dock ovanligt att sådana krockar fångas på bild. Fotografiet påminner snarast om en komet eller en krock mellan en komet och en annan himlakropp. Men de fotograferade objekten befinner sig i de inre, varmare delarna av asteroidbältet där instabila objekt som kometer sällan förekommer.

Objektet, som heter P/2010 A2, upptäcktes av Lincoln Near-Earth Asteroid Research (LINEAR) sky survey den 6 januari i år. Först trodde man att det var en komet inblandad, men fler fotografier togs den 25 och 29 januari med Hubble. Se fotografiet till höger. Och det är inget stort objekt det rör sig om; kärnan uppskattas vara cirka 460 fot (138 meter) i diameter.

Läs mer på Nasas hemsida. 

Rymdbutiken har bytt utseende och fått några nya funktioner idag (2 februari 2010). Vi har arbetat sedan augusti i förra året med att förbättra funktionerna i webbutiken. Rent utseendemässigt har vi försökt att få den nya butiken att likna den gamla så mycket som möjligt; det är under "motorhuven" som förändringarna har skett. Om du har registrerat dig på gamla www.rymdbutiken.com så finns du med i den nya. Dock har vi inte kunnat plocka med gamla ordrar. Gamla ordrar behandlas dock som vanligt och vill du kika på dem, så finns den gamla sajten kvar på www.rymdbutiken.info ett slag.

Bland nyheterna märks:

- Man kan se vad fraktkostnaden blir för olika alternativ och välja frakt- och betalningssätt

- I de fall som det finns manualer så kan dessa laddas ned vid respektive produkt

- Inbyggd "blogg" och nyhetsrum. Vi har tidigare haft en separat blogg, men den har varit sparsamt uppdaterad pga av omständighet. Nu finns bloggen på plats.

- Sökfunktion. Man kan söka med valfritt sökord för att hitta produkter. 

- Bättre uppdaterade lagersaldon

- Snabbare hantering för att lägga in nya produkter. Vi kan nu utöka tillgängligt sortiment i webbutiken.

Det finns alltid en risk att det kan bli lite knasigt i början; och vi ber om överseende för eventuella eventualiteter. Vi hoppas att den nya butiken skall bli till glädje för alla.

Vesta är solsystemets näst största asteroid. I februari i år är den ljusstarkare än vanligt (magnitud 6,1) och passerar på nära håll stjärnan Algieba i Lejonets stjärnbild.

Asteroiderna finns i huvudsak i ett bälte mellan planeterna mars och jupiter och beroende på var jorden och respektive asteroid befinner sig i sina banor kring solen varierar ljusstyrkan. Jorden och asteroiden Vesta befinner sig nära varandra för tillfället och Vesta har sin ljusaste magnitud, kring 6, och kan därför ses i en handkikare eller i ett mindre teleskop. Under februari månad passerar Vesta genom Lejonets stjärnbild (se karta nedan) och natten den 18 februari befinner sig den endast cirka 5 bågminuter från den ljusstarka stjärnan Algieba i Lejonet.

Algieba är den näst ljusstarkaste stjärnan i Lejonet (magnitud 2) och allra ljusstarkast är Regulus. På bilden ovan är Algieba avbildad som en orange stjärna och Regulus är den blå stjärnan snett nedanför till höger.

Lejonet är bra att observera från Sverige nu på vintern. Vid 20-tiden syns stjärnbilden till öster och framåt midnatt finns den ett gott stycke över horisonten (cirka 30 grader) i söder.

På bilden till höger har asteroiden Vesta avbildats som ett rött objekt med datum; du kan se hur Vesta förflyttar sig mellan den 14 och den 22 februari. Den 14 februari befinner sig Vesta 1,1 grad (drygt två månbredder) från Algieba och på ungefär samma avstånd den 22 februari. När den står som närmast, den 18 febrauri så är avståndet till Algieba endast 5 bågminuter. Den är enkel att finna i en kikare eller i ett teleskop.

Om du fotograferar Vesta under denna period (14 - 22 februari), skicka gärna en bild till rymdbutiken (info@rymdbutiken.se) så publicerar vi fotografiet här under nyheten.  

Världens hittills mest avlägsna stora svarta hål har upptäckts i galaxen NGC 300 i stjärnbilden Bildhuggaren. Det svarta hålet har lika stor massa som 15 stjärnor av solens storlek. De stora svarta hål som man funnit i vår lokala galaxhop brukar vara i storleksordningen 10 solmassor; endast 3 svarta hål i denna storleksordning har hittats i galaxer utanför vår lokala hop.

Redan 2007 undersöktes galaxen NGC 300 med ett röntgeninstrument ombord på det europeiska Swift-observatoriet. En periodisk röntgenkälla med stor intensitet upptäcktes, vilket indikerar att det rör sig om ett svart hål. Med FORS2-instrumentet monterat på ESO:s (European Southern Observatory) har astronomer bekräftat de tidigare misstankarna. De nya resultaten visar hur det svarta hålet i en dödsdans kretsar kring en Wolf-Rayetstjärna med en period om 32 timmar. Astronomerna fann även att det svarta hålet suger i sig materia från stjärnan. Astronomerna räknar med att stjärnan kommer att explodera som supernova inom 1 miljon år och om den "överlever" smällen, kommer stjärnan och det svarta hålet att slås samman med enorma energivågor som följd.

Läs mer i detta nyhetsbrev från ESO: "eso1004 - News Release".

Det är snart två år sedan som en rymdsond för första gången på 30 år var i närheten av planeten Merkurius. Sedan januari 2008 har rymdsonden Mercury passerat den lilla planeten vid flera tillfällen. Fantastiska bilder har tagits; följ gärna projektet på sondens hemsida: http://messenger.jhuapl.edu/encounters/

Nedan visas ett collage av fotografier, där det övre vänstra fotografiet togs när Mercury passerade på 21 000 miles avstånd och det nedre högra på 250 000 miles.